Fint bloggat av Cheerblogg.no!

 
Klicka på bilden och läs hela inlägget!
 
 

Jag'rå...

Haha, okej stalker people, your wish is my command! Jag har ju faktiskt presenterat mig en gång förut, HÄR. Men för att komplettera då...
 
(Jag, tredje från höger längst bak. Min första dräkt. Eller ja, vi tävlade utan västen 94. Såhär såg vi ut 95. Pomsen använde vi senast på EM i år!)
 
- Igår pratade jag, och några av tjejerna jag hade i min bil från träningen, om att jag hade börjat på cheer innan de ens va påtänkta. Jag vet inte om det är fantastiskt eller skrämmande.
- Jag var själv med och tävlade i det första VM i cheer som anordnades. Det var 2001 i Tokyo. Såhär kan det ha sett ut då... (jag är längst ut till höger).
 
 
- På EM 1999 i Berlin skulle jag bära den svenska fanan men jag fick stå i timmar "bakom kulisserna" och vänta, eftersom det var försenat. Efter ett bra tag visade det sig att det berodde på att de tyska lagen strejkade. De hade ett annat regelverk och gjorde olagliga saker och vägrade ändra sina program. Det slutade med att de tyska lag som berördes drog sig ur. När de hade EM på hemmaplan... Vi (Sharks) vann det EM:et.
 
 
- På EM 2000 i Ljubljana fick jag ryck och gjorde ett "individuellt program" inne i uppvärmningshallen. Låt mig påpeka att det inte var helt seriöst... Eller alls seriöst. Little did I know att alla hade stannat upp och tittat på mig. De trodde jag skulle tävla på riktigt...
- År 2002 va första gången jag tog Eagles till USA (tror jag?!). Då var de juniorer och slutade på 6:e plats om jag inte är helt ute och cyklar. Vi var helt chockade över den grymma placeringen.
 
Jag kan som sagt hålla på för evigt. Men vi lämnar det nog så för stunden. Det här är ju min gamla cheer-karriär. Nu är jag helt och fullt och 100% coach och älskar det. Säsongen 12/13 blir något utöver det vanliga.
 
Who's next..?
 
 

Det tycker jag verkligen..!

 

We're ready!


Och kaptenerna är...

 
Idag röstades Linda fram till captain och Sessan fram till co captain! Wiie.

Såja!

Precis såhär ska det se ut!


Tack!

Det var många "första gången" detta år.
Det var första gången jag var helt ensam som tränare.
Det var första gången vi var över 30 stycken i laget.
Det var första gången (på väldigt länge) som vi inte hade Peter hos oss i höstas.

Och trots att året ibland har varit turbulent, och utsatt oss för prövningar, så är jag så tacksam för vad det har fört med sig - och för att jag har haft er att dela det med.

Att jag fått ytterligare ett DM- och SM-guld, och dessutom ett EM-silver (!), värderar jag högt. Men det är alla skratt, resor och upplevelser jag lägger närmast hjärtat och det är dem - och Eagles 11/12 som lag - som jag kommer minnas när jag tänker tillbaka på den här säsongen. Det är ni som får mitt hjärta att le.

Tack för det här året.

Fler svar.


1. Det bästa med att vara tränare är att jag får 31 småsystrar - en helt ny familj. Och att jag får dela min passion med jämlikar.
2. Det där kan ha varit den svåraste frågan nånsin! Jag vet ärligt talat inte. VM 2011 betydde världen för mig, eftersom vi året innan inte kunde komma iväg (pga askmolnet). Så att få åka dit va stort och att dessutom ta brons var enormt! EM 2010 är också en kär tävling för mig. Resan va kul, lagsammanhållningen fantastisk och bronset en bonus. Sen betyder även årets SM-vinst mycket för mig. Vi har kämpat hårt i år och konkurrensen var otrolig. Så SM 2012 är en resa jag aldrig glömmer heller.
Men sen finns det ungefär 1 miljon andra minnen jag kan räkna upp också... Melodifestivalen 2006, Idrottsgalan 2012, Allsång på Skansen 2008... träningar där jag skrattat tills jag gråtit och resor som är oförglömliga.


Jag skulle vilja säga att jag drar hela lasset själv. Just att passa på gymnastik får jag ju hjälp med, där passar alla tjejer på varandra, men allt annat gör jag. Vi har nog inte röstat fram en captain på många år (tack för påminnelsen!) men Mikaela och Melissa hjälper mig att hålla i träningar om det är någon gång jag inte är där.
Jag trodde 31 tjejer skulle vara en "piece of cake" men det har varit ett tufft åt att ensam ansvara för så många. Och inte med det sagt att folk inte sköter sig, utan bara antalet är en påfrestning i sig. I'm no super woman. ;)



Jag har många solstrålar men jag måste ändå säga Linda. Den tjejen har inte ett ont ben i kroppen och hon kan inte öppna munnen utan att man skrattar.

Fortsättning följer!



Svar forts.


Vad baserar du det på? Som utomstående har jag svårt att se hur någon kan "se" favorisering. Jag är helt emot det. Men självklart har man olika relation till folk i laget. Vissa har jag coachat i 15 år, vissa i 1. Alla har självklart lika värde dock, och ju mer hårt arbetande du är som cheerleader, och ju mer team player du är, desto mer respekt vinner du hos mig.



Se mitt svar på första frågan i inlägget under! :)



1. Oj, vilken svår fråga! Jag sitter ju med i TK så jag arbetar ju med regler året runt. Och alla har ju möjlighet att påverka reglerna varje år, så det är inget som gäller enbart oss i TK. Jag ser fram emot när Sverige går över till Levels-regler, de som nu finns på EM och VM.
2. Eagles tränar en träning i veckan ihop med Cougars och de flesta av våra andra lag delar träningstid med varandra. Cats, Hawks och Stingrays tränar ju även innan Eagles flera dagar, så då hinner vi ses.
3. Åh, hade jag vetat svaret på detta hade jag kunnat flytta berg! Jag kommer ofta i kontakt med folk som är rädda för volter (och/eller stunts) och jag kan inte lösa problemet. Folks rädsla bottnar i olika saker och mitt enda råd är att "börja från början". Ta det lugnt, kör med pass och låt det komma. Men våga utmana dig själv - körde du flickis själv, innan skadan, bör du kunna ta dig till steget "under" ganska snabbt - dvs med en pass. Och körde du flickis med en pass - kör med två ett tag innan du är bekväm.
4. Överallt. Främst USA men också i Norge och Finland, olika länder har olika styrkor. Att ha koreograficamp med amerikaner varje höst är ju den bästa boosten man kan få!
5. Är det några som har delade meningar så snackar jag med dem. Så enkelt är det. Jag brukar dock göra ganska klart för folk att skitsnack inte hör hemma i ett seniorlag, snudd på alla är ändå vuxna människor.

Och tack snälla för gratulationerna! :)

Några svar!



En träning, under tävlingssäsongen, går oftast till så att vi börjar med att värma upp genom att "jogga" igenom programmet några gånger. Sen kör vi ibland vår "kondis-gymnastikuppvärmning" (som är lite svår att förklara här) eller så värmer vi upp volterna så som de ser ut i programmet. Sen gör vi hoppsekvensen. Sen värmer vi upp bygg för bygg och sen kör vi allt och hela programmet några gånger.

Detta är i sluttampen innan tävling. På träningar tidigare än så kanske vi bryter ned och fokuserar på vissa delar.

Antagningskrav är: Att du gått på cheerleading innan. Gymnastik är ett plus. Men fler krav än så har jag inte. Att tillsätta alla platser är som att lägga ett pussel. Jag behöver bitar som funkar med varandra.



Hej! Ett cheerrelaterat slutprojekt låter väl hur kul som helst? Och det går säkert att ordna att du kommer och kollar på några träningar!



Långa versionen på svar: Det är klart vi inte säger nej till någon bara för att den personen har sökt till Dragons (eller något annat lag) också. Jag förstår om man vill "gardera sig" och öka sina chanser så mycket som möjligt genom att tryouta till flera lag. Däremot är det viktigt för mig att de som söker till Eagles verkligen vill gå i Eagles och inte bara i "ett bra senior avancerat lag". Man söker ju till ett lag för att man tilltalas av den stilen, personerna, coachen eller nåt annat. Eller som kanske i vårt fall: för att man vill tävla i landslaget med allt vad det innebär.

Korta versionen på svar: Jag har flera gånger tagit in personer som sökt till både oss och Dragons. :)

Fortsättning följer!

Fråga Coach K!

Okej cheer-people där ute. Dags att fråga allt ni vill veta om Eagles. Jag vet att många av er sitter på frågor och funderingar där ute, jag får många mejl med frågor så varför inte sammanställa allt? Kanske rör de laget, kanske tryouts, kanske VM-resan, kanske våra koreografer, kanske vår musik, kanske rör de nästa säsong - eller denna -, kanske har ni hört rykten som vi kan dementera eller verifiera här och nu. Kanske undrar ni hur en träning går till, vad för antagningskrav vi har eller om vi har rosett-tvång på träningen?

Ingen fråga är för dum för att ställas. Here's your shot.

Inget konstigt alls!



Såja.



Nu lämnar vi DM bakom oss, med den erfarenheten i bagaget, och blickat framåt mot VM!

Årets lag!

Igår blev Eagles Årets lag på Haninge Idrottsgala. Det är tredje gången i galans fyraåriga historia. Vi är så glada och stolta och fick ett stipendium på 10 000:- som är välbehövliga pengar inför årets alla äventyr.


WOW!

Fick precis ett samtal från Haninge kommun. Gissa vad! Eagles är finalister i kategorin Årets lag på Haninge Idrottsgala 2012 och jag är finalist i Årets kvinnliga idrottsledare!

Vilken ära!

Eagles har vunnit Årets lag två gånger tidigare. Galan går av stapeln den 27/1.

<3

Har precis suttit och läst alla mina egna inlägg i bloggen, haha. Är man egenkär då? Nej, man är kär i er. Jag fick en liten nostalgitripp och det va himla mysigt. Måste säga att jag nog är lagets bästa bloggare. Om alla var som jag hade vi lätt slagit Kissie. Seså. Jobba nu. Det är typ... 25 pers som har sina presentationer kvar att göra.

Goood jul!


Mitt kärleksbrev till er.

När det här cheeråret började anade jag att det skulle bli något utöver det vanliga. Och ja, den första "ovanliga" grejen var ju att vår älskade Peter inte kunde komma i år. Men inget ont som inte för något gott med sig! Istället fick jag ta hit Garrin som jag beundrat och sett upp till i flera år. Och nu, när campveckan är förbi, kan jag med stolthet konstatera att Eagles 11/12 är något utöver det vanliga! Ni har jobbat så hårt och gjort så mycket saker ni aldrig testat tidigare - och ni har tagit er an utmaningen med bravur! Och entusiasm. Och mod.

Träningarna efter en campvecka är alltid de tyngsta. Inspirationskällorna har åkt hem och nu är det "bara" mig ni ska imponera på fram till vår första tävling. Men då vill jag bara säga såhär: Det gör ni. Varje träning. Om om ni fortsätter med samma kämparglöd och laganda som ni hittills i år visat, så vet jag med säkerhet att den här säsongen blir något alldeles speciellt. Och, som en vis Travis påminde om igår: "Championships are won at practice."

Nu kör vi.
<3

Aaaw!

Cheerleading Blogg har fastnat för er fina pyramid!

Kan vi fylla båda raderna?

Jag älskar detta!

Tidigare inlägg
RSS 2.0