_.

1. Det bästa med att vara tränare är att jag får 31 småsystrar - en helt ny familj. Och att jag får dela min passion med jämlikar.
2. Det där kan ha varit den svåraste frågan nånsin! Jag vet ärligt talat inte. VM 2011 betydde världen för mig, eftersom vi året innan inte kunde komma iväg (pga askmolnet). Så att få åka dit va stort och att dessutom ta brons var enormt! EM 2010 är också en kär tävling för mig. Resan va kul, lagsammanhållningen fantastisk och bronset en bonus. Sen betyder även årets SM-vinst mycket för mig. Vi har kämpat hårt i år och konkurrensen var otrolig. Så SM 2012 är en resa jag aldrig glömmer heller.
Men sen finns det ungefär 1 miljon andra minnen jag kan räkna upp också... Melodifestivalen 2006, Idrottsgalan 2012, Allsång på Skansen 2008... träningar där jag skrattat tills jag gråtit och resor som är oförglömliga.


Jag skulle vilja säga att jag drar hela lasset själv. Just att passa på gymnastik får jag ju hjälp med, där passar alla tjejer på varandra, men allt annat gör jag. Vi har nog inte röstat fram en captain på många år (tack för påminnelsen!) men Mikaela och Melissa hjälper mig att hålla i träningar om det är någon gång jag inte är där.
Jag trodde 31 tjejer skulle vara en "piece of cake" men det har varit ett tufft åt att ensam ansvara för så många. Och inte med det sagt att folk inte sköter sig, utan bara antalet är en påfrestning i sig. I'm no super woman. ;)



Jag har många solstrålar men jag måste ändå säga Linda. Den tjejen har inte ett ont ben i kroppen och hon kan inte öppna munnen utan att man skrattar.

Fortsättning följer!

Vad baserar du det på? Som utomstående har jag svårt att se hur någon kan "se" favorisering. Jag är helt emot det. Men självklart har man olika relation till folk i laget. Vissa har jag coachat i 15 år, vissa i 1. Alla har självklart lika värde dock, och ju mer hårt arbetande du är som cheerleader, och ju mer team player du är, desto mer respekt vinner du hos mig.



Se mitt svar på första frågan i inlägget under! :)



1. Oj, vilken svår fråga! Jag sitter ju med i TK så jag arbetar ju med regler året runt. Och alla har ju möjlighet att påverka reglerna varje år, så det är inget som gäller enbart oss i TK. Jag ser fram emot när Sverige går över till Levels-regler, de som nu finns på EM och VM.
2. Eagles tränar en träning i veckan ihop med Cougars och de flesta av våra andra lag delar träningstid med varandra. Cats, Hawks och Stingrays tränar ju även innan Eagles flera dagar, så då hinner vi ses.
3. Åh, hade jag vetat svaret på detta hade jag kunnat flytta berg! Jag kommer ofta i kontakt med folk som är rädda för volter (och/eller stunts) och jag kan inte lösa problemet. Folks rädsla bottnar i olika saker och mitt enda råd är att "börja från början". Ta det lugnt, kör med pass och låt det komma. Men våga utmana dig själv - körde du flickis själv, innan skadan, bör du kunna ta dig till steget "under" ganska snabbt - dvs med en pass. Och körde du flickis med en pass - kör med två ett tag innan du är bekväm.
4. Överallt. Främst USA men också i Norge och Finland, olika länder har olika styrkor. Att ha koreograficamp med amerikaner varje höst är ju den bästa boosten man kan få!
5. Är det några som har delade meningar så snackar jag med dem. Så enkelt är det. Jag brukar dock göra ganska klart för folk att skitsnack inte hör hemma i ett seniorlag, snudd på alla är ändå vuxna människor.

Och tack snälla för gratulationerna! :)