_.

Jag blir helt amazed av oss. Av allt vi klarar och av hur mycket vi kämpar som ett lag när vi inte ens varit ett lag i en månad. Det här är början på något riktigt bra!!

Vad är min story då? Började som helt ny i Cougars (junior A) hösten 2004 och tränade/tävlade där fram till sommaren 2007 då jag blev för gammal och sökte till Eagles. Kom in, jag kommer fortfarande ihåg vad som stod i mitt mejl: "Såklart att du ska gå i Eagles, syns på tisdag! :)". Inte visste jag då vad jag skulle få uppleva med detta fantastiska lag. Vann SM guld nere i Borås 2008, mitt första, och dom har inte slutat rulla in. 4 styckna har jag nu och ibland kan jag inte riktigt fatta det. Och i april så vann vi den största medaljen av dom alla. En VM medalj. En medalj som var så fantastiskt och underbart oväntat så mitt hjärta bara spricker av lycka när jag tänker på det. Det här blir mitt femte år i detta fantastiska lag och jag är så lycklig att mitt liv tog mig den vägen som ledde mig till cheerleading och Eagles. Så redo för att visa Sverige ett nytt Eagles - lite större och mycket bättre! Och visa alla ännu en gång att vi hör hemma i världstoppen! ♥

Och vad är oddsen att denna låt blir shufflad fram på min playlist när jag skriver detta?

Bästa laget.
Sämsta bloggen.

DM om 12 veckor. Repeat? Yes pleeeease.

Okej, jag har avslutningsmiddag med alla 3or i skolan och den har vi i vår gamla skola, som jag sist var i för två år sen, så när jag kommer in där har dom gjort om en massa och vad ser jag inte på väggen?!?!

Jag satt och kollade på filmer från SM förrut, och kom att tänka på att när vi stod och väntade på att få gå på mattan och sen när vi stod där vid första pyramiden och väntade på musiken, så var jag inte ett dugg nervös. Allting jag kunde tänka på var att nu ska vi visa hur bra vi är. Vi gör inte det här för att vinna, vi gör det här för våran skull, vi gör det för vi ska få bevisa för oss själva att vi kan det här. Det var min första tanke på mattan. Nästa tanke var i voltsekvensen, då jag såg först Cleo, sen Mickan och sist Ida naila sina volter klockers, och den var: fan vad bra vi är! Nästa var i ramsan då jag såg båda skruvbasketerna landa säkert i basernas famn, och den var typ samma som i voltsekvensen: fan vad jävla bra vi är! Sen kommer jag inte ihåg något förens slutet av pyramiden då jag förstår att allting stått och vi har bevisat att vi är bäst. Genom att inte fokusera på att vi ska vinna, så har vi vunnit. Vi har vunnit allt man kan vinna, och nu ska vi jobba oss ännu starkare de sista 7 veckorna tillsammans och avsluta det här året på det bästa möjliga sättet! Det finns ju ett litet guld vi ännu inte vunnit... Soumi will never now what hit them! Kärlek till er alla!

Vi får köra denna på väg till och i Finland istället.