My love story...

Jag går in här, klickar, scrollar, stannar, gråter. Allt rullar förbi som en tidsmaskin, som en snabbgenomgång av världens mest värdefulla kärlekshistoria. Allt jag känt vid varje tillfälle jag kastas tillbaka till, känner jag igen.
Allt jag har fått ta del av, allt som jag fått vara med och bygga upp, bara den här bloggen och vad den ursprungligen står för.
    Ett lyckorus likt det som strömmar genom kroppen när man är på mattan med er fyller mig från topp till tå. En tacksamhetskänsla utan dess like pulserar i hela kroppen och en kärlek som bultar med varje andetag. Och en sorg som inte kan finna sin plats i allt det fina som finns lagrat inom mig, den kämpar för att ta sig igenom, men hjärtat är för starkt, sorgen avvisas och blir till tårar. Tårar som innan de hunnit rulla ner för min kind förvandlas till lycka. Det är en sån schizofren, obeskrivlig känsla jag aldrig insett att jag skulle känna. Kan det vara därför jag inte kan sätta fingret på den?
Jag har hur som helst fått vara med om en otrolig resa, och det vet jag med säkerhet, så jag lägger all fokus på det jag vet istället.
    Det här skulle egentligen vara ett avskedsinlägg på något vis, mest för att visa min tacksamhet för alla upplevelser jag har fått dela med er. Nu pratar jag om ALLA örnar jag sett komma och gå genom åren, och haft äran att få lära känna. Alla har spelat en särskild roll i hur Eagles har utvecklats och i hur Eagles har blivit till vad Eagles är idag, i mina ögon inget annat än legendariskt.
    Jag känner en sån enorm stolthet över vad vi har åstadkommit mot alla odds genom alla år, och den otroliga äran att få representera vårt land internationellt. En roll jag tagit oerhört seriöst och aldrig kommer glömma en sekund av. Från mitt första EM på hemmaplan 2004, tills det jag avslutade programmet med örntecknet på mitt sista EM nu i Amsterdam. Jag hade aldrig kunnat be om ett finare avslut eller finare minnen överhuvudtaget.            
 
Men hur säger man hejdå till något som är en större del av mig själv än vad jag själv är? Något som har definierat mig i hela mitt vuxna liv. Det är omöjligt, vet inte om det någonsin blir möjligt. Så jag avslutar detta inlägg med att säga; jag känner mig tom, och jag saknar och älskar er i all framtid! <3
Men framförallt, TACK!
 
USA 2004
 
 
EM Oslo 2006
 
Melodifestivalen 2006
 
 
DM 2008
 
 
Allsång på skansen 2008(?)
 
 Kungsträdgården 2005
 
 
USA 2006
 
 
DM 2003 (Jag med spräckt läpp, haha, typiskt va?)
 
 
Beach cup 2009
 
 "Efterfest" SM 2009
 
 
Fabest 5ive i rampljuset 200(?)
 
 
Julavslutning 200(?)
 
 
Evig kärlek
 
 
Melodifestivalen igen...
 
 
Den oövervinnerliga ringen 2010
 
 
Fabest 5ive i Talang 2010(?, har inte världens koll på årtal egentligen..)
 
 
Fabest 5ive- Silver EM Helsinki 2010
 
 
Julavslutning 2010/2011
 
 
Vårt första EM-brons, Fredrikshamn, Danmark 2007
 
 
Team Sweden 2011 <3
 
 <3<3<3
 
 Random svartisbild en kall vårellerhöstdag 2007ish?
 
 
Finally, LYCKA! Worlds 2011
 
 
Vad lite(mycket) willpower kan åstadkomma. SM 2011
 
 
Our god and good friend.@ Brandon All Stars 2011
 
 
Norge och vi på Worlds 2011
 
 
Så oförglömligt <3
 
  
Special treatment for a special person, Coach K 30 år <3
 
 
The original heart pyramid, copyright Eagles 2011/2012
 
 
Idrottsgalan 2012
 
 USASF Worlds 2012
 
 
Bästa känslan, DM 2012

 
The End <3 2012
 

Coach K

Mitt i den otroliga hettan på den fantastiska stranden i clearwater för mina tankar mig till en person, hela dagen lång. Det kanske låter konstigt eftersom man borde tänka på sol och bad, men icke. Det går liksom inte att undgå det oerhört stora hjärta denna person besitter. Jag blir alldeles gråtmild av tanken att henne med oss här idag, trots allt vi gått igenom. Det finns INGEN som förtjänar detta mer än henne! Ingen på denna jord! Hon inspirerar och motiverar mig (och oss) varje dag, helt villkorslöst! Hon är helt otrolig och det märker jag och uppskattar jag i alla små ting hon gör. Sättet hon stannar upp bilen mitt i motorvägen bara för att se till att vi i den andra bilen är med, sättet hon stressar i sig maten för att alla andra ska få chansen att äta utan stress, hur hon ser till att alla smörjer in sig mot solen men glömmer bort sig själv. Det är såna saker som skiljer vår stöttepelare från alla andra. Hon tar hand om oss som det gällde livet, ibland när vi inte ens märker det, och hon gör det om och om igen. Kanske för att vi är hennes allt, men för oss är hon mer, hon är livet för mig. Och jag kunde inte glädjas mer åt att ha henne vid min sida nu, trots rödbrända axlar älskar vi henne i all oändlighet. Hon är iaf min anledning till att denna resa är extra speciell, jag vet hur glad hon är just nu. Det är den finaste känslan. Tack för allt du gör för oss älskade Karolina! Det finns INGEN som du och vi är världens lyckligast lottade att ha dig här! <3

Gammal örnkärlek rostar ALDRIG!

Hur jävla bra går det inte nu då öööörns?! Mitt i världens fucking otur har vi lyckats hitta tusen miljarder tagg-och glädjeämnen på träningarna. I LOVE IT!

Jag är redo, totalt megataggad och jättejättefull av kärlek till er just nu!
Vilken jävla glädjeturné vi sätter igång med på söndag! Det är ju verkligen "goodthingscomein3's"-mode nu, CheerForChildren(där vi visserligen är något vingklippta), VM, och sen SM att strössla på kalaset med!
Sjukt kul är det hur som helst!

Men anledningen till att jag ville skriva just nu var kärleken till HELA örnfamiljen.
Våra gammelörnar förstås, som trots triljoner mil stöttar oss och finns med oss varje sekund in spirit.
Ni värmer mitt hjärta och själ, ni är en av anledningarna till att jag inte tänker ge upp, oavsett smärta, oavsett mjölksyra, oavsett motgång!
Er tro på oss stärker oss mer än ni tror! 
Vi älskar och saknar er något enormt, och ni sitter föralltid högt på vår kärlekspiedistal.

Kommer kännas helt sinnes att mötas på arlanda om 1,5 vecka utan er där, lite av en dålig deja vu att ens entra det stället efter allt vi gick igenom för prick ett år sen. 
Men en sak är säker, denna gång ska det sluta betydligt bättre och kärleken ska flöda som aldrig förr. 
Jag hoppas att ni känner av den, för den är till er också!

Ni ska bara veta hur hårt vi har kämpat nu, blod, svett och tårar. 
Det är mitt personliga löfte till er; We will make you proud!
Tack för allt!
<3

För er andra som vill ta del av örnkärleken, kolla in dessa bloggar:
http://hannasegfelt.myshowroom.se/
http://theresens.tumblr.com/
http://snipporna.blogg.se/2011/april/snalltjejse.html#comment

(laget, fyll gärna på listan om ni har fler att nämna)


ÄNTLIGEN SÖNDAG!

SÖNDAG SÖNDAG SÖNDAG! KÖTT KÖTT KÖTT! Å MIN FÖDELSEDAG PÅ DET!
SÅ JÄVLA BRA KÖÖÖRT IDAG! BÄSTA FÖDELSEDAGSPRESENTEN!
You make me smile with my heart <3
inte långt kvar nu älskade laget, let's show 'em! Eller vad sägs???

The only girls in the world!

Asså jag kom å tänka på några saker efter idag;

Nr 1, fan vad vi rockade den där jävla pyrrejäveln(på ren svenska) idag!
Nr 2, när det går så bra och härligt som det gör nu (bortsett från vår punkterade Buss) får man inte den där känslan att man bara vill att hela världen ska få se och veta då?!
Nr 3, HELA VÄRLDEN kommer att få se om några veckor!!!! *psykooooooslycka*
Nr 4, i heeela vida vida världen är det bara VI som får representera och bära flaggan som det svenska landslaget 2011, visst får hjälp av två duktiga uppsalabor, men till 98% är det ju bara vi! Vi vi vi!


Det är sån sjukt störd känsla som jag inte skulle byta mot något i hela den där vida vida världen!
Nu jeflar!
<3<3<3

ASSÅ VAAA?!?!

Det är nästan att man får stå i kö för att blogga ikväll, efter en så sjudundrande bra träning!
Hade jag varit lika journalistiskt lagd som Coach K hade jag dragit iväg en "dagens"-lista.
Men jag insåg nu att det skulle bli alldeles för långt, och förmodligen för tråkig för våra fans att läsa. 
Så jag säger bara; IDAG KICKADE NI ASS, EAGLES!!!
IDAG VAR BÖRJAN PÅ EN NY ERA, IDAG VAR BÖRJAN PÅ 2011!!!!!!!!


Puss på er alla finingar!

Hrmpf!

Nu får det fan skärpas till lite på bloggandet tycker jag. Coach K har till och med fyllit år jue!

Grattis i efterskott får jag väl lov att säga iaf.

<3

Enjoy


Put on a SHOW

Som diskuterat på Fabest-träning idag (som förövrigt rockade min värld). Det är nära nu tjejer, ett år av nötande och köttande. Mycket att göra sedan SM, på alla sätt och vis. Det har varit mycket att tänka på för många, men vi har tagit oss igenom ALLT tillsammans. Det har vi verkligen, ringen 2 lax 10! 

Efter att ha fått kolla på lite live-cheer igår, kände jag den där känslan igen. Den som man har lagt lite på hyllan och glömt av i allt nötande. Det är känslan av att snart, typ jättesnart få visa alla igen. Och då menar jag inte på youtube, som innan DM (haha). Vi ska äntligen få visa alla igen, och det är den bästa känslan. Det bara kryper i hela kroppen. Vem vill inte visa alla nu?! Vem är inte helt trött på att bara hålla det magiska vi delar helt för oss själva?! Vill ni inte bara frälsa alla med vårt program och vårt sätt att leverera NU?!

Jag vill!

Hela kroppen och hjärtat vill!



Jag vill bara visa alla! Och tänk så många som kommer att få se det i helgen! Lyllos dom!
<3

Då gör vi såhär da;

Söndag 13 juni    
Tisdag 15 juni        
Onsdag 16 juni    
Fredag 18 juni        
Tisdag 22 juni        
Onsdag 23 juni    
Söndag 27 juni

Tisdag 29 juni
Onsdag 30 juni
Söndag 4 juli
Tisdag 6 juli
Onsdag 7 juli

För ALLA träningar är alldeles speciella med er! Gud vad fett det blev nu ;-)
Lets go eagles red and blue, letsgoeagles redandblue!

Woops!

Jag som trodde jag skrev i min blogg här nedan. 
Men eftersom det inte är så värst trafikerat här låter jag inlägget ligga kvar ;-)


Inte ett öga torrt...

Har inte riktigt återhämtat mig från helgen ännu.. Men det gör inget, den här känslan får gärna bli långvarig. 

Sitter och kollar på Kungens Nationaldagstal och Carolas framträdande från  Nationaldagsfirandet på skansen i söndags. Jag är ju sån böling att jag inte kunde hålla mig när Kungen tog upp det stundande bröllopet, jag tycker ju att det är så fint! Som en saga! Och Carola gråter jag ju alltid till, oavsett tillställning. Haha...

Snart har jag lite ärenden att springa, sen är det träning, wiiie! 

Sist men INTE minst, GRATTIS LILLYYYY TILL STUDENTEN! <3

Apology

Här är min officiella ursäkt för dåligt bloggande. Ber tusenfalt om ursäkt kära cheervänner, men det fruktansvärt mycket med RM-förberedelser just nu.
Jag lovar att bättra mig när det är över och yran har lugnat ner sig lite!

Jag hoppas att jag får träffa alla i helgen, för finns det något mysigare här i världen än cheerhelg?
Det är typ balsam för själen, medicin för allt! När man sedan får uppleva allt med världens bästa förening, då kan det inte gå fel. Oavsett!

LOVE US!

Eagles apparel

Så satt jag och rotade runt på diverse nätbutiker och reor i min absoluta uttråkning.
Se vad jag fann, som jag kände att jag bara måste dela med mig utav.

Låt mig presentera.... EAGLESLINNET!


Hur tjusig var inte denna då? Finns inte i min storlek, men alla ni småttingar bör ju lätt passa på!

AGAIN THIS YEAR!

<3

Gräsplätten, Ringen, Lugnet, Köttet, Kärleken, ALLT!


Dan före dan

Nu kan man säga att vi tävlar IMORGON. SM som vi inte ens fattar är här, är IMORGON!
Som jag sa före DM, jag vill bara visa alla vad vi står för, vad vi älskar och brinner för.
Kunde inte vara lyckligare än att veta att det faktiskt blir av IMORGON, då får vi äntligen visa alla igen.

Allt vi gått igenom på den här korta tiden efter DM, allt som vi drömde om och allt som aldrig blev av kan inte stoppa oss, det lämnar oss bara med en unik hunger. One of a kind.
IMORGON är en dröm som kommer att bli av, hur många moln som än svävar därute *tar i trä*.

Det är härlig vetskap och det är den underbaraste känsla jag vet. Att få dela det med er!
Imorgon är det TeamSwedenTagg på hög nivå, hur mycket älskar man inte det?

US(<3)... NOT YOU!

Challenge

Ok girlies, jag utmanar er härmed med följande uppgift;
HUR MÅNGA TAGGINLÄGG KAN VI FÅ IHOP I DEN HÄR BLOGGEN INNAN.. TJA.. SKA VI SÄGA MIDNATT?!

VISA VILKA SOM ÄR BÄST NU!

TAAAAAAGGGGGGTAGGTAGGTAGG!

You won't know what hit ya!



MULTITALANG! Världens bästa Mirre!

Skitbättre!

Ville bara slänga in en stor masskram!

På DM va vi typ skitbra, och nu känns det typ som att vi är skitbättre!
Nog det bästa citatet i år. Vad kommer härnäst? Skitbäst? Vilken tävling gäller det då, om man gör lite enkel matematik? ;-)

Jag säger då det, detta år är magiskt!

Sign

Jag kom ju på världens största tecken idag, tecken för vadå kan man ju undra. Men jag tror gud har en storslagen plan för oss. Sen sitter även jag och Micka inne på en grym plan att lägga till där i planhögen. Så något slags tecken måste det ju vara!

Hur som helst. Det måste varit ett tecken att gud inte skickade iväg oss till amerikatt, för vet ni vad?! Om vi hade åkt, då hade vi ju aldrig haft den här grymma träningen! Hur bra tecken är inte det?! :-D

Nu är jag nästan glad igen!
Sen världens största eloge till fabest också, vi checkar av SM-programmet nu då ;-)

BÄST ÄR VI!

Tidigare inlägg
RSS 2.0