_.

 

Lite sorgligt att det här är mitt första inlägg under de 2,5 åren jag gått i eagles..

Men jag är i alla fall Frida Trillcott och kallas Trillcott, kotten, trillis, murris, you name it! Förr var det lillfrida då jag var 20 kg lättare och en meter kortare men det är historia.

Satt och gjorde en skoluppgift då jag skulle skriva om cheerleading. men det blev istället en kärleksförklaring..

 

Blåmärken, brutna näsor och kroppsdelar, stukningar och sträckningar, träningsvärk och överansträngningar, det är bokstavligt talat blod, svett och tårar i cheerleading. De 4 åren som jag gått på denna sport har nog varit de bästa i mitt liv. När man ser tillbaka på allt som jag fått uppleva tack vare cheerleading, VM brons, EM silver, DM och SM guld i högar, mina minutrar som kändis i tv rutan, resor och massvis med skratt och kärlek. Det här är mitt liv, min livsstil, min familj. Jag har både extrasystrar och extramammor i mitt lag. Vänner jag kommer ha hela mitt liv och som jag inte ens har ord att beskriva min kärlek till. Mitt lag är de står mitt hjärta närmast.

 

När jag kommer till tärningarna går det inte att låta bli att le, det är som att alla ens problem försvinner i 2 timmar. Cheerleading är hård träning både fysiskt och psykiskt, det handlar om styrka, fysik, tillit och samspel, man måste vara stark mentalt då det krävs så mycket arbete i cheerleading. Alla behövs lika mycket och det är precis vad jag älskar med den här sporten, man känner sig behövd hela tiden och man slutar aldrig utvecklas. Jag vet inte vem jag skulle vara idag om jag inte börjat på cheerleading, det har gjort mig till en bättre människa och jag har både mitt lag och mina tränare att tacka.

 

Det var egentligen inte meningen att det skulle bli så kärleksfullt för det är inte varje dag jag hittar de sidorna hos mig. Det säger nog mer om sporten och eagles än om mig själv. Det sägs att man inte förstår vad man har förns det är borta, därför väljer jag att uppskatta det jag är en del av nu istället för att bara göra det när det sen är ett fint minne, och självklart för att det är bäst att få det sagt ifall vi dör den 21 December.

 

Sen hur mitt lag har orkat stå ut med mig dessa år är en annan femma men jag är i alla fall evigt tacksam över att jag fått ta del av det här som jag kommer bära med mig tills jag dör.. 3 dagar, och för att jag inte har blivit fet och rullat fram genom gatorna. #eagles #ordie